Det är någon i lägenheten.

Sitter vid långbordet. Det är något bakom mig. Eller någon. Känner hur det rör sig och iaktar skuggorna framför mig. Vågar inte titta. Det är nära. Bara några meter. Vågar inte se bakåt.

Har älskat med SVTplay under natten. Vi leker. Hon kysser så bra.

Livet är livet. Det blir inget annat. Än livet. Fyll det.

Kärlek.

Vill inte veta.

Klandrar inte andra för dålig planering. Det gör han inte. Han ser hur alla andra lever sina egna liv. Ibland när han går utanför huset stannar han och ser på det. Byggnaden huserar ett trettiotal liv som alla lever sitt eget. Precis lika vitt och brett som hans eget. Samma möjligheter men olíka förutsättningar.

Det är brutalt tyst i lägenheten. Hör kylskåpet. En klocka i en låda. Vatten i avloppet. Frysen. Huset. Hör grannen ibland och en bil då och då. Lyssnar igen. Små sporadiska ljud kommer från golvet. Han luktar. Små dofter av bröd faller genom. En eller två parfymer samsas om doften. Håret är nytvättat och linnet tvättat. Han ser genom ögonen. TV. Tidningar. Möbler i svart och tavlor i olika storlek. Böcker och en tältsäng. Saker på bordet. Olika ljus men klart mörker i fönstret. Ett kyrkton bryter synen. En illerpäls ligger på lampan. Nu lämnar grannen sin lägenhet. Dörren stängs och trappen brukas.

Längtar lite efter lugnet och ensamheten. Efter tystnaden och den rena doften. Det naturliga ljuset är äkta och det brutala mörkret känns tryggt. Tanken svävar mot fantasin. Vi leker. Hon är vacker. Han är han. Och vill inte vara någon annan. Vill vara han för henne. Med henne. Och hon med honom. Hon och han. Tillsammans.

Han luktar igen. Öppnar ögonen och öyssnar. Fortfarande kvar i lägenheten. Pigan sticker i en post-it genom brevinkastet.

'En dag.'

Kärlek