Hemlösa bevis.

Ser en minnesbild av framtiden och påminner själen om närvarolistan. Finner att allla rutor är kryssade och utvärderingen är genomförd.

Stannar i en minnesbild av en dåtid då personligheten blev förbrukad. Där människan innanför huden antastade en annans människas hjärtmuskel och rödvätska. Band tarmarna till en knut för att använda till uppvärmning. Tarmbollen flög genom luften utan skyddsnät för att senare bli förnedrad i en papperskorg. Av ett brukat tuggummi. Hårstrån eldas och ögon blir till glas. Ögon av glas.

Bloggaren tänker konkret men yttrar sig abstrakt. Han vet om det men finner det inte intressant att sprida hela hans liv på flygblad. Han känner inte att han vill eller behöver berätta om allt han gör eller inte gör. Om vad hans härliga dagar består av och vad hans ägor innefattar. Han ser inte något behov i att bevisa något. Bloggaren bara skriver för att fundera och väcka tankar som somnat. Innuti hans huvud drömmer de iförda nya duntäcken. Ibland måste man vädra duntäckena. För att bevisa för hans tankar att det är rent i sängen.

Alla människor kan. Om de bara vill. Och snälla pigan. säg något.

'Du talar om bevis. Den enda du skall bevisa något för. Är dig själv. Du kommer nämligen aldrig bort från din egen skugga. Den dag andra kan få ut något av din utveckling. Då. Då kan du sprida flygblad.'


Kärlek.

Jag försöker.

Dom vill lära dig krypa. att gå I TAKT. För sakens bästa gå på led. Ett led. De vill lära dig att ljuga. Att alltid bocka och att buga. Om de tar emot. Klappa händer. För sakens bästa hålla med.

Vågar inte se på fortsättningen. Är berusad. Ah. Så kan de va. Vi försöker.

Ser frammåt. Men har sett på folk. Människor. Sånna som jag. Och du. OCh alla andra. Samma kött och blod. Människor. Folk. Du. Människan.
.
Vågar gråta. Må framstå kvinnligt. Rent av omanligt men gråter. Ödet. Människoöden. Min väns. Hennes. Mitt eget.

Är trött på att slicka röv. Har börja känna smaken och förstå.

Sitter på en stol. Benen i kors under stolen. Axlarna nere. Munnen. Ögonen frammåt. Inte bakåt. Frammåt. Svulna ådror över händer. Påklädd. Iaktar.

Är lite nere. Ni vet. en gång i veckan nere. Slår aldrig fel. Dinglar ensam med bene över marken. åtta meter och jag. Över en cigg.

Älskar så men vet inte hur man gör. Älskar er. Min familj. Skäms över en dålig son. Trött. Trött. Dum. Saker lurar så runt hörnet. Blundar och går kring knuten och kisar lätt mot nästa hörn.

Hoppas. Öskar.

Kärlek,

Charlie

brutalt älskande.

Frågor i mängder i huvudet. Konkreta positiva svar i flertal. Vilket bör man välja.

teaterregi i sömnen. Sälj mer-föreläsning sen dag. Kalender saknas tills imorgon. Kroppsarbete förmiddag. Rensa avlopp och raka mig före sängen. Ideelt arbete lunch. Fruksotmöte på ångbagarn. Mailen vid midnatt. Diskussion kring kultur eftermiddag. Barngrupp middagstid. Funderar kort kring kvinnor. Två knäckebröd och ett glas vatten. DN. Gårdagens allehanda. SVD och Monocle efter lunch. En kvart. Dofter och lukter. Djup besvikelse och nedstämdhet fyrtio minuter. Positiva samtal flera timmar. Scenografifrågor och kaffe. Intalar att privatliv prioriteras i november.

Ett dygn.

Älskar brutalt med timmarna. Varje minut gör vi något nytt.

Kärlek.

Mätt.

Hungrig blev matad och mätt. Mental diskussion under i sängen under natten.

Skräms av trender och anar att man vid vissa tillfällen ser vissa saker och andra gånger lägger man vikt vid andra. Har under dagarna upplevt massivt mediarus om något bloggaren tog i aktning några veckor tillbaka. Detta fenomen händer flera gånger i månaden. Är det så att man plötsligt ser det, att det alltid funnits. Eller är det så att näsan framtill har förmåga att känna vid framtiden. Paranoid eller parodi. Eller sanning.

Debatt tidigare under kvällen talade kring att ha hjärtat på rätt ställe och summa sumarum så finns det fel personer på fel plats inom alla branscher. Sådant kräver eftertanke och en viss besvikelse framträder i tarmkanalen. Ögon med ansvar måste ha förmåga att se och sålla i organisation. Och alla system som innebär först in först ut förnedrar all eventuell ambition. Den motarbetar en positiv utveckling. Trisst. Speciellt inom humana arbeten där människor behandlas.

Drar handen genom håret och kom på att det var långt. Man glömmer så lätt.

'Nu har du ännu en dag att tillföra i ryggsäcken. Sov gott lilla pojken.'

Kärlek till er. Fan hur svårt kan det vara. Alla är vi ju människor även om vi har olika frisyrer. Nu förstår ni.

Kärlek.