Sitter med både fötterna i golvet. Nacken är riktad bakåt och ansiktet frammåt. Mot fönstret. Det är mörkt ute. Mycket mörkt. Man hör svaga ljud av vinden. Det blåser tungt. Men de hörs bara svagt. Tungt men svagt. En fiskmås pratar. Bloggaren är plötsligt vid havet. Vid en bänk alldeles ensam. Tomhet. Trött. Enkelt. Tung och svag.
Har oljat trätrall på dagen. Rivit en vägg. Druckit kaffe. Luktat på regnet. Funderat. Druckit kallt kaffe med varm bulle. Diskat. Varit hemmapappa till mig själv. Gulligt även om det egentligen var menat att framtså enormt rått. Misslyckande i ett praktiskt lyckande.
Vill driva frågor. Vill anta utmaningen. Vill bli en av dem bloggaren ser upp till. Se ner på bloggaren. klimax.
Vi grubblar. Hon och jag. Gumman vill inte vara piga. Patriarkatet föll likt soppåsen tungt i sopnedkastet.
På onsdag blir det konstsoppa med dopp.
Kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar