Frustrerat tog han vid glaset och svepte tårarna. Djupet i hennes öga. Det skar genom köttet under brutal tystnad. Grep kniven och lät handen krama stålet. Ögonen fästa vid porslinet. På två kanter. Tårar i glasen. Vitt porslin. Tystnad utan tomhet. Tystnad av tårar med längtan.
Varför tala i tungor när man kan tala i tårar.
Kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar