Ensam med ensamma.

Ibland undrar man om de verkligheten är så verklig som den verkar. Bloggaren funderar över gener, genetik och arv. Hur kan just en unik medmänniska framstå med de försättningar hon gör. Och hur kan några av oss ha enorm en säregenhet medans vissa framstår som en av alla barren på granen. Funderar över arvet.

Människor föds inte som vita blad, som 'tabbula rasa' efter en känd filosof. En del människor föds med nedsatt förmåga, benämnt särskada. En hypotes är att detta är en fysisk skada som skett under tiden i moderns mage eller faderns centrala regioner. Ibland antas arvet bestå av en sådan skada men då är frågan om inte moderns eller faderns insida får bära ansvaret. Att den miljö fostret eller spermien vistades i, under eller pre- graviditet, förefaller missgynnande för den blivande människan. Då till icke fysiska hinder eller förutsättningar. Den mentala statusen vid födsel. Hur vi väljer att påverkas, eller hur påverkas vi av miljön och vilken energi vi utsöndrar. En del är envisa, andra enormt självdisciplinerade. Vissa av oss har en fallenhet för de estetiska, andra för siffror och teoretiska sammanhang. Det konkreta, fysiska genetiska arvet är tydligt, men hur förklarar man det abstrakta, mentala genetiska arvet. Det psykiska ställningen som påverkar vår energiska inställning till våra värderingar. Går det att bevisa att denna inställning kan överföras genetiskt. Det är frågan. Från ett visst ställningstagande framstår miljö som klar källa eller orsak, vilket då gynnar filosofens hypotes. En hypotes.

Detta var en tanke som gav mig en rakhöger under en film och en bok. Dan Browns Da Vinci Koden. Filmen och budskapet förefaller galet tungt. Men stjärnorna faller för casting och delvis miljö. Ska börja inte biosalongen grovt. Antasta den varje vecka. Många.

Formell dag dagen till ära. Trisst men nyttigt. Skall gå till sängs efter en del sömninbjudande övningar med fysiskt framgång som resultat. Då börjar vi.

LOVE