Text om att andas olika luft.

Sverige ger bloggaren trygghet, lugn och sexuell attraktion. Men varför inte allt. Varför söker man alltid saker som inte finns. För att man är svensk.

Varför köper vi mer en gärna en tusenspännsmiddag på teatergrillen och lämnar tallriken fylld av kost. Och sedan ger personalen vi lite extra pengar för väl utfört arbete. Föräldralösa barnen då. För att man är svensk.

Varför är de totalt olämpligt att säga 'God morgon' till den främmande människan på gatan. Får en blick som i ord kanske skulle likna 'Fyfan en sån slusk' eller 'direkt från psyket'. Trisst. För att man är svensk.

Och varför är de så ovanligt med sommarkläder året om. Jo. För att man är svensk.

Väljer att utrycka ett visst vmodig min då moderlandet kommer på tanken. Stundtals ett benådat land med otroliga fördelar. På andra sidan döljer sig en brutal ytlighet där endast de som går på den långa trasmattan får uppmuntrande blickar. Men förändring är på ingång. Det känns! I luften. På marken. På kläderna och genom dofter. Fyfan. Om tio år är de normalt att bemöta en blick på tunnelbanan mer än 2.3 sekunder utan att klassas som särfall eller obotligt förälskad. Men tänk om alla var blinda. Vad man skulle gå miste om saker. Ibland önskar bloggaren det. Att han var blind. Och totalt utan hormoner. Totalt känslokall. Avstängd. Icke motaglig. Att inte kunna påverkas.

Pigan gör ett sånt där konstigt steg in i rummet. Nästan ett ryskt skutt. Hon är kladdig kring munnen. Tydligt. Det är tydligt. Hon sjunger en låt av vreswjik och klappar sedan händerna åt sig själv. Vilken subba. Hon säger sedan tyst. Lagom tyst. 'Du tjockis. Påverkan kommer inte alltid på en gång. Den kan komma efteråt. Så du är inte trygg i din egen kropp. När du sprungit ifrån din egen skugga då är du fri från samvetet.'

LOVE