Idag i dagens samhälle finns en hel del lådar att placera. och att bli placerad i. Och för dem som inte besitter en spiksula och rejäl stålhetta finns flera grövre spikar. Rostiga, besudlade järntaggar som kryper in i köttet och låter bloder smaka på oanade ovänner. Oväntade organismer väljer omgående att springa näck längs ven och artär. Så hur finansierar man spiksula till alla ungdommar såhär i deprissionen?
Att öppna ögonen. Se när en spröd bakgrund och skör livssituation kommer till rummet. Utan kölapp går de rakt in och får luften att vibrera. En vibration som skakar sönder de byggnader som sakta skapats. Tillbaka på noll och i skeende där nya ritningar och material är nödvändigt. Där energi och kapital krävs. Då det enda motorljudet morrar suck'. Ingen lättnadens.
Blirförbannadpåmetaforer.Ärtröttvillliksomsovamenkanintepågrundavmiljön.Huvudetvärkerochbenjaminsyrsaharliksomfastnatochhittarintesinhögrasko.Niförstårvadbloggarenmenar.Metaforer.
Kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar