Vardagen var dag.

Dagarna går i rusning förbi kroppen. Man hinner bara möta deras blick och sakta dra ett andetag. Andas. Känna efter och sen blir det mörkt.

Framtiden är spännande. Inser vad livet har att ge och är villig att ta fram silen och vaska fram det bästa. Det som faller igenom är kanske tråkigt och smalt för stunden, men man kan alltid ta nya tag med silen. Kanske faller samma sten inte igenom två gånger. Den fastnar. Har den vuxit kanske? Eller har bloggaren bara bytt sil?

Vi talar om duschen. Duschen som alla från dagens samhälle tar sig an var dag. Ur munstycket strålar mycket olika ting. Och vi står mitt under den. Det gäller att ha ett paraply till hands. Precis brevid duschen så man rakt och snabbt kan famla efter det då öron, ögon och näsa börjar dränkas av duschen. Då fäller man ut det. Och andas.

Kvinnor och män. Plus och minus. Attraherar varandra. Skönt. Andas.

Framtiden är ljus om man ser den. Pigan sitter rakt över. Tar en bit marulk och lever sig in i smaken. Andas med marulken. Hon verkar vara nöjd med middagen. Fel tid. Rätt tillfälle.

'Du borde laga mat till de fattiga. Även om de inte kan uppskatta något de inte kan jämföra.'

Kärlek.