Stirrar genom hålet mitt på dörren ut i trapphuset.

Dagen har haft upptrappning utan en direkt peripeti. Har regisserat och förstått att vi lär börja från början med manuset. Det känns spännande och långgrundt med oväntade djup på djupare ställen. Men gruppdynamiken är hyffsad och mer därtill. Under repetionerna lär bloggaren sig om de vuxnas värld. Hur föräldrarollen fungerar och vad den innebär. Hur medelålders människor finner skön inställning till vardagen och följer strömmen med perspektiv.

Annars är allt väldigt skönt just nu. Och man skulle vara en fisk skulle man precis ta sig igenom nätet om man ville. Skulle man va filé skulle man serveras på flerstjärnig restaurang dagtid och kvällstid som carpaccio på innekrog. Lite damm på rödvinsflaskan ger karaktär. Varje trappsteg leder närmare dörren.

Funderar kring framtiden och min del i den. Vad kan bloggaren tillföra och vad kan andra tillföra mer fördelaktigt. Vilken roll bör man spela för att nå mental tryckutjämning. Vad är man bra på eller vad väd man bäst på. Vad kan innebära hybris och vad kan hybris innebära? Sluter ögonen och drömmer en stund. Väntar dock till daniel lindström ger upp. Nu åker vi fröken li.

En skog. En doft. Några djupa andetag. Tystnad. Ett andetag. Andas. Kroppen mot marken. Lugn. En doft. Ensam i sällskap av sig själv. Svaret ger tiden. Längtar också till gatorna. Nya ansikten. Nya intryck. Ny framtid.

'Lite mycket nu va' Ah 'Glöm då inte att endast döda fiskar följer med strömmen' Tack 'Glöm inte att även fisken ibland simmar tillbaka ifall den glömt sin skugga' sant Tack.

Kärlek kallas det flyktigt.

Kärlek.