kramp.

om en pojke i en glasburk. Med genomskinliga väggar och plåtlock. Rester av hallonsylt i ett av den runda burkens hörn. Pojken ser belåten ut men innaför huden strider känslor mot minnen. Hjärta mot framtid. Stenen mot lättnad. När så hon lutar en axel mot burken kyssar pojken den lätt. Läpparna mot glaset. Glaset mot axeln. Så nära. Så nära. Men inte där. Bara inte där.

Gruset på gatan ligger bara där. Det ligger bara där. Tills det fyller en funktion.

Pigan säger 'snart'.

Dagarna sveper in mot nästa situation. Tvärnitar och drar fram fjärrkontrollen. Byter och zappar. Finner men tappar. Kulan i påsen. Toaletterna i båsen. Greppar med tungan. Hon peta han i lungan. Hon kan vinna. Utan att finna. Örat han smeker. Pirret som leker. Magen i trans. Som om vi inte fanns.

Alla vänner lever sina liv. Ser på varandra. Lyssnar. Två öron. En mun. Vi lyssnar och lyssnar och pratar. Känslomässigt existensminimum existerar icke. Metaforiskt. Tsunamivågor med känslor.

'Nu' och hon tar i ' du och ni kanske har hamnat i övergångsåldern' följs av lättsamt leende och avslutet lämnar läpparna.

'Det är inte intressant varifrån man kommer. Utan vart man är påväg.'

Kärlek.