planerar en positiv morgondag men blir avkapad av insikter.

Bloggaren saftar på och vill ge gemene främling en bra start på ett vackert veckoslut. Tror på att grunden skapar saftiga förutsättningar om den är välskapt. Vill förändra och befria världen. Därför lyder fria dagens budord, positiva kapitlet enligt förnuftets tolkning, följande

Du skall le och bli besvarad med endorfinstimulerande uttryck hos minst fem främlingar. Du skall hålla upp dörren för minst tre äldre och sju kvinnliga. Du skall ge glädjande besked via textmeddelande till prick två bekanta själar. Du skall dricksa vid tillfälle, utan att förefalla överflödig. Du ska framstå förebyggande för yngre och äldre. Vid eventuellt hembesök ska du vara noggrant förberedd och försäkra motparten att alla säkringar kommer vara hela tills avfärd.

Somnar sedan in. I ljuva drömmar om själslig och visuell karma. Om latinamerikanskor som vandrar efter. Om fyllda tallrikar och välfärd på Haiti. En sak ger lyft i svealand och lampor ovanför skallen. Pigan kommer som alltid hem vid denna tiden och bär fram posten, som råkade ligga kvar innanför dörren fast en man redan hade gått genom den enda ingången som finns. Hon håller den i höger hand. Stadigt och känslosamt. Ytterkläderna kvar på. När hon sakta närmar sig rummets slagbord är hon tyst, hon vet att då tar det bättre, sedan smeker hon posten längs bordets kant och droppar den tydligt två decimeter från den högra handen.

'God kväll. Du gubben, allt handlar om att vara medveten eller inte vara medveten. Allt.'

Ryggtavla och stenen har återkommit. Det tog henne elva sek och tre tiondelar att få mig känna skuld och hamna i ett underläge. Och på femton. ja efter att tankeverksamheten tagit fart. Så fick hon mig yttra mig obehärskad oönskat och högst oplanerat.

'Jag tar middagen ikväll.'

Stenen mindre men dock ej utpressad. Ryggtavlan spottar fortfarande en blandning av svett, tårar och citronjuice. I all iver och välvilja uppblandad med skam smiter orden iväg.

'Va e du sugen på?'

Hon vänder sig om men vänder blicken mot köket. Hennes mun är ett sträck men efter tre sekunder och nio tiondelar faller mitten och läpparna bilder ett U. Hennes blick mot köket med lätt uppåthaka, min snett ned mot hennes knäskålar, svagt flackande med hängande huvud. Det har nu gått tjugoen sekunder och tretton hundradelar.

'Medvetenhet gubben. Jag har handlat thai men du kan få slänga in en vittvätt och bädda rent.'

Kärlek.

29 sekunder. Sitter nedslaget. En magsäckssuck och ett stycke ekologiskt ruttet leende. Och med en ändtarmssuck till magkänsla ljuder det lagom fisljummet och tystlåtet.


"Kärlek."