väljer att älska. att försöka visa kärlek och ömkan. naturlig mänsklighet eller påtvingad samhällsångest?

Ett enda ord kan få folk att göra saker de annars aldrig skulle gjort. Det kan vara en lätt smekning till ord. Eller så är ordet som en spark på fröpåsen. Mitt i prick båda två.

Männsikor skapar avtryck på huden. Ärr som inte vill läka. Som för evigt kommer påminna om vackra minnen. Hud. Mänsklig hud i all enkelhet. Det berättas sagor på huden. Inlevelse leder till fantasi. Spegel. Drömmar. Drömmen. Bilder i minnet ger en rysning. Och en till. Flera bilder. Känslan i magen. En lättsam tyngd. Värmen flödar och vi lyfter. Vi älskar.

Är de längtan i lagom mängd eller någon slags desperation bloggaren väljer att utrycka eller finns behov av skrivande, att skriva av sig för att få bort problem som i samtycke med omgivningen inte bör uppfattas som problem utan längtan och framtid. Eller är behovet för stort och texten ett rop på intima relationer där det inre får framträda och göra ett fullt utvik.

Åren trillar iväg och nytt kött bör kanske skapas. Året är 2009.

Kärlek.