Att få se på någon. Djupt in i ögonen. Ett leende. Bara ett litet. Ett som skapar en rysning. Från magen ut i hela kroppen. En syn som får en att trivas. En känsla. Den känslan.
Vissa stunder lever kvar i en länge. Andra försvinner. Gillar de som vågar stanna. Gillar dem så hårt att jag är redo att ta risker. Risker som kan ge problem. Problem som alltid går att lösa. Bara viljan finns. Hoppet. Ett ord som återkommer om och om igen. Framtiden ska vara ljus. Ljus är hopp.
Men där finns alltid tvekan. Ifrågasättande av magkänslan. Från mig själv. Från omgivning. Pålitlig. Opålitlig. Frågan är? Vad skall man lyssna till om inte sig själv. Man kommer aldrig ifrån sig själv. Tänk att se sig själv i spegeln varje dag. Ena gången är man snygg, stilig och energisk. Andra gången har man kalhygge däruppe, ölmage och hängpung. Du kommer alltid möta dig själv i spegeln, vare sig du ser de du vill se eller någon du inte vill vara. De är alltid DU.
På tven ser bloggaren ett älskande par i duschen. Intensivt. Genomskinligt drapperi inbjuder till fantasi. Nu ligger de i sängen. Myser och njuter av varandras simpla närvaro. Så kommer ett barn in och sliter av halsen på den manliga med sina bara tänder. Blod över sängen. Han äter henne. Skitfilm. Byter kanal.
Veckan kommer bli rolig. I'm all yours.
LOVE
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar