Att närvara fysiskt är enket. Det är i stora drag bara att skära av ett finger, klippa av en nagel eller lägga en låma. Alltid kan du vara fysiskt närvarande. Det svåra är följande.
Att vara psykiskt närvarande. För när alla de olika duschar av information slås på så blir vi konkret nerspydda av nödvändig samt onödig information. De är med halvt vissen min bloggaren nu skådar de media betonade informationssamhälle dagens människa lever i. Det konstanta trycket, samt möjligheten att närvara vid olika situationer gör de extremt svårt att njuta av vardagen. Eller?
Den senaste utveckling har skapat ett behov hos var och en av oss. Ett behov av ständig koll och känslan av 'att inte vara där om det händer något' gör oss till visionella varelser. Den stora skaran lever i någon slags framtid/fantasi/illusion. De vilar inte i vardagen utan låter framtiden, med alla dess planerade inslag, ta över stunden. Att låta klockan vara och se sig omkring hur alla mår, om de ligger fågelskit på backen eller eller om man faktiskt för stunden befinner sig i sinnesro är en tanke som förgås. Eftertanke aka självperspektiv är de nya svarta. Bör affischeras, krönas och hänvisas som den nya formen av livssyn. Så ta av dig kläderna, lär känna din kropp och våga sedan kliva ur den. Bloggaren ser sig själv som ett objekt, därav den skriftliga benämningen i tredje person. Observera sig själv, inte andra.
Filmer, böcker och tidskrifter ger inspiration. Människor likaså. Kusligt vad huvudvärken pumpar genom skallen. Känner mig som en man som någon behandlar som en katt, liksom tar tag om övre nacken och nyper till. Någon bär mig och min vikt i ett nackgrepp. Aj.
Trots allt de djupa finner jag vardagen klart godkänd. Magkänslan lever om och känns pålitlig. Superlativ flödar. Kroppen skapar uttryck och olämpliga orala handlingar utförs. Fräck i mun. Eftertanke. Ånger. Vi lyssnar till pigan. Denna gång i tydlig monoton röst. nästan manhaftig.
'Om gud vore kvinna skulle inte ondska finnas. Sov nu.'
Tack pigan.
LOVE
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar